Så fort jag blundar möts jag av gråten, jag vill bara skrika men ingen hör.

Rubriken säger det mesta.

Men jag skriver endå, och nej, inte för att få uppmärksamhet.

Det finns nog inte en enda sak just nu,
som känns rätt i mitt liv, det skulle vara att jag har en helt otroligt underbar pojkvän då och endel kompisar som faktiskt bryr sig om mig!
Annars funkar plötsligt ingenting som det ska lägre. Allt bara skiter sig, bokstavligen allt. Om jag kunde skulle jag bara stänga in mig nånstans, spola tillbaka tiden och göra om allt från början! Om det endå fanns nån som visste hur det känns. Men tyvärr, det vet bara jag.. Jag önskar att någon kunde se, men nej. Det är så mycket som händer, så mycket jag ska göra och så mycket att tänka på.
Och det blir ju inte bättre direkt, av att vissa kommenterar precis allt jag gör, och det är inte direkt på ett bra sätt heller. Allt jag gör blir inte rätt, det vet jag redan, så ni behöver inte säga det, om och om igen..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0