Det är ingen idé att ens försöka längre..

Jag önskar i bland att livet var som förr,
när ingen tog skada om jag stängde min dörr.
När alla förstod och tyckte som jag,
att vi båda två skulle stå där tillsammans en dag.
Och jag önskar i bland att det gick några år,
att jag kunde försvinna utan några spår.
Och jag skulle ta med dig, vart jag än far,
för du är en av få som på riktigt gör mig glad!
Känner mig så avundsjuk men jag håller ut,
för jag vet helt säkert att snart är det min tur.  

Och jag fattar inte heller vad jag har gjort som är fel,
som gör att ni går och tar med er en del,
den delen av mitt hjärta som gillar er,
jag önskar någon visste men det är ingen som ser..




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0